Korrdemonen

Språk vård

2010-06-03T20:50:00.003+02:00

Korrdemonen kvicknade snabbt till ur sin postbarnsövarslummer vid åsynen av följande platsannonsrubrik:
Kanske borde jag ha asterisken ha förhindrat mig från att låta mig luras, och jag drog förvisso ett öra åt mig, men bara ett. På det andra föll jag i fällan. Jag skulle ju aldrig ha klickat på den där annonsen om det inte vore för den fantastiska särskrivningen, för jag är ungefär lika lockad av att arbeta på Jordbruksverket som jag är av att läsa Thomas Bodströms nya deckare. Nu läste jag aldrig annonsen ändå utan skrollade genast ned till asterisken i botten och fick läsa:

*Särskrivning är ett av de vanligaste korrekturfelen hos oss.

De verkar ha humor på Jordbruksverket, men miljön är inte hälsosam att vistas i för en särskrivningsallergiker, så jag säger nej tack ändå.

Straff eller hjälp? Vilket ska jag välja nu igen?

2010-03-19T22:23:00.007+01:00

Ibland tappar man en bokstav och ibland snurrar man till ett namn. Mycket kan hända när man gör dagstidning, och därför är ångest journalistens arvedel, men man brukar trösta sig med att det inte är så farligt ändå, att det hade kunnat vara värre. Men hade det kunnat bli värre än så här?
Jag visste liksom inte att Socialstyrelsen sitter och klurar på om de tycker att dödsstraff vore en juste grej att införa. Det är ju ett helt ofattbart mäktigt scoop! Eller kan det här vara ett uttryck för en väldigt säregen variant av dyslexi som gör att "straff" och "hjälp" kastas om i huvudet. Nu när jag börjar tänka på det inser jag att det förmodligen finns en sådan sammanblandningsåkomma, för jag vet en kille som med säkerhet lider av den: Jan Björklund.

Tips från Facebook

2010-03-01T22:56:00.002+01:00

Jag har redan skrivit en hel del om de språkliga effekterna av så kallade sociala medier (som i mitt fall lika gärna kan anges i singularis, eftersom jag inte tar mig längre än till Facebook och nog aldrig kommer begripa det där med Twitter – det finns gränser för min anpassningsförmåga till den digitala tidsåldern, gränser som möjligen hänger samman med att jag har passerat 30 år, men förmodligen snarare beror på att min hjärna är ännu äldre och tidigare tillhörde en grinig gubbe ur 1800-talets växande borgerskap).

I dag stötte jag i alla fall på en ny teknikgenererad kuriositet. Facebook tycker att det var länge sedan jag skrev till min forna kollega Hanna F och föreslår därför att jag ska "återuppta kontakten med honom". Varför inte till och med "skicka ett meddelande till honom"? Ja, om Hanna till och med har bytt kön sedan sist vi sågs är det ju verkligen på tiden att jag hör av mig till honom och uppdaterar mig lite. Fast jag tycker nog att Hanna hade kunnat skriva en eller två statusuppdateringar helt självmant om det här.

Är inte det själva funktionen med Facebook? Att man ska kunna få veta vem som gifter sig, vem som får barn, vem som har lyckats odla fram en morot på sin html-kodade bondgård och vem som har bytt kön? Ska jag behöva återuppta kontakten med mina vänner för att få veta sådant? I så fall tycker jag att det här med sociala medier är klart överskattat. Då är valfri släkting mer användbar som informationskanal. Facebook – sämre än svärmor.

På topplistan denna vecka

2010-02-17T09:22:00.005+01:00

Svensk Bokhandel är en tidning att lita på, men en smula betänksam blir man av det här:
Det där går rakt in på särskrivnings toppen. (Aj, det där gjorde ont att skriva.)

Dagisspråk

2010-02-10T15:57:00.002+01:00

Så har vårt barn äntligen blivit erbjuden en dagisplats. Korrdemonen gick naturligtvis genast in på den aktuella förskolans hemsida och blev en smula bekymrad. Inte över den pedagogiska inriktningen, barngruppens storlek, personalomsättningen eller annat som föräldrar tycks fundera över. Nej, Korrdemonen fattar beslut på helt andra grunder och blev aningen betänksam när följande stod att läsa:

Dag två till fyra är du och ditt barn på förskolan mellan klockan 09:00-15:00, så vo får möjlighet att fortsätta bygga ipp en kontakt och tillit.

1. Mellan 9 och 15 heter det. Eller 9-15. Allt annat är straffbart.
2. vo?
3. ipp?

Frågan är: Kan man som korrdemonisk mor våga lämna sitt barn på ett ställe där korrekturavdelningen helt uppenbart har avskaffats?

Ibland lär man sig något nytt

2010-02-05T14:26:00.003+01:00

Jag är korrdemon och som sådan kan jag naturligtvis nästan allt. I dag fick jag dock en fråga som jag inte kunde besvara utan att fuska en smula genom att diskret knappa lite på min dator. Frågan var vad ordet klastogen betyder och nu vet jag. Det är ett adjektiv som betyder "kromosomförändrande" – tror jag i alla fall. Klastogena saker kan i alla fall orsaka brott på kromosomerna, har jag begripit.

Frågan är nu bara vad jag ska göra med min nyvunna kunskap. Hur ska jag hitta ett användningsområde för detta vokabulärtillskott? Kanske kan jag begagna mig av ordet för att genomdriva förändringar i ljudmiljön? Om jag går in i en butik med obehagligt hög och dålig musik kanske jag kan stega fram och säga: "Stäng omedelbart av den där skivan! Den är klastogen!" Det kan vara värt ett försök i alla fall och snart lär det behövas. I morgon drar schlagermaskineriet i gång och risken att ådra sig kromosomskador är överhängande.

Var ska liket ligga?

2010-01-29T12:57:00.005+01:00

Vi har diskuterat lik på jobbet i dag och äntligen fått ordning på den klassiska garderobsmetaforen. Frågan var vad som finns i garderoben: lik eller skelett? Catharina Grünbaums spalt gav klart besked. Det är skelett som hotar att rassla till och avslöja garderobsinnehavarens skamliga hemligheter. Liken ligger däremot i lasten och förr gav det otur för skeppets besättning. Numera är de två uttrycken synonyma, men för den skull ska de inte blandas ihop.

Var sak på sin plats, lik i lasten och skelett i garderoben. Känns ju bra att veta var man har sina grejer.

För övrigt är Korrdemonen som bekant ingen vän av oöversatt engelska mitt i svenskan, men vad gör man? Vad kallar man en cliffhanger på renare svenska? Hur känns klipphängare? Inget vidare väl...

Saab i skamvrån

2010-01-27T14:22:00.005+01:00

Foto: Jonas Tillgren/Saab group, Copyright Gripen International.

Jag vet väldigt lite om bilar, flygplan och företagsstrukturer. Och jag är väldigt förvirrad kring det här med Saab. Å ena sidan är Saab ett bilmärke i limbo mellan amerikanska GM och det nationalitetsmässigt oklara Spyker ("Spyker Cars är idag noterat på Amsterdambörsen och några av storägarna är ryska Convers Group och emiratiska Mubadala", säger Wikipedia). Å andra sidan är det ett företag som bygger flygplan med oklar flygförmåga.

Det flygplanstillverkande Saab verkar verkligen vara svenskt. Inga amerikaner eller emiratiska delägare så långt ögat kan läsa på webbsidan. När man letar efter ägarinformation kan man också få lära sig att 13 000 svenskar jobbar där och jag tycker att det är rätt många och att de borde kunna få läsa om sin arbetsplats på sitt eget språk, men se, det går inte. För medan det utlandsägda bilföretaget porträtteras som en svensk nationalklenod tycks deras flygorienterade namne göra en hel del för att dölja att det är i Sverige de håller hus. Hela webberiet är nämligen på english och det är ju naturligtvis en stor skandal! Tänk bara på alla gamla officerare som vill porrsurfa på gamla flygplansmodeller, men inte förstår språket bra nog för att kunna navigera i Saabs historiesektion!

Nu kanske ni tror att jag är ironisk i min upprördhet, men där har ni fel. Korrdemonen har inte ironi på sin i övrigt så mångsträngade lyra. Nej, hon tycker på riktigt att det är bedrövligt när svenska språket mobbas bara för att storcheferna vill heta COO och CEO i stället för att ha hederliga direktörstitlar.

Jag ska inte ta åt mig äran för att ha upptäckt detta, utan vill ge all heder åt mina nyfunna vänner i Språkförsvaret som har uppmärksammat att man inte kan läsa om Jas-planets framgångar (nåja, framgångar var kanske att ta i, men man kan inte läsa om dess historia heller) på svenska. De som kan läsa english får emellertid lära sig att "Saab, Svenska Aeroplan Aktiebolaget, was founded in 1937, its primary aim was to meet the need for a domestic military aircraft industry in Sweden."

Domestic? Inte så jättedomestic hemsida i alla fall. Språkförsvaret har med rätta ställt dem i skamvrån.

Klädsel eller inte klädsel...

2010-01-25T14:26:00.003+01:00

Träning kan vara obehagligt av flera skäl: man kan bli andfådd, man kan få ett kvitto på hur otränad man är och så kan man få se mer av främmande människors kroppar än man önskar. Den sistnämnda risken är särskilt överhängande om man går på qigong eller pilates på Nynäs havsbad. Det tycks vara en fristad för frigjorda, enligt hemsidan:

"Ni behöver inga skor, klädsel är valfritt. Alla kan delta."

Nej, Nynäs, alla kan inte delta. Jag kan absolut inte delta. Svettiga, håriga och och oformliga kroppar som ogenerat skumpar omkring på stora gummibollar utan minsta döljande tråd, det är mer än jag klarar av att se. Kalla mig pryd, men jag tycker att man ska ha kläder på sig när man tränar.

Fast det har kanske hänt en del på gymmen sedan jag var där senast, så jag är säkert hopplöst efter på det här området. Nu har väl Alliansens valfrihetspropaganda nått in på idrottens domäner och gjort nudistläger av varenda hälsocenter. Det är nog bäst om jag fortsätter att hålla mig borta från motionsanläggningarna och leker Idlaflicka hemma i stället. Där jag kan vara fullt påklädd utan att bli uttittad.

Avatarens teosofiska etymologi

2010-01-18T12:03:00.004+01:00

Bloggen har firat jul och nyår, men har nu öppet som vanligt igen. Och som vanligt har några läsare uttryckt missnöje mot att Korrdemonen har varit frånvarande, men det är liksom inte riktigt socialt accepterat att recensera sina anhörigas och vänners språk runt den 24:e december. Det blir så dålig julklappsskörd då.

Nog om det. Nu vill jag berätta att jag faktiskt har varit på bio och känt mig 80-talsretro i 3D-glasögon. "Avatar" var så härligt svart-vitt kritisk mot amerikaners arrogans, imperialism, girighet och allmänna oförmåga att möta andra kulturer obeväpnade och utan vinstintresse. Plötsligt var rymdvarelserna inte onda och hotfulla, utan trädkramande new age-flummare med masai-inspirerade smycken och lätt afrikansk brytning. Men det här ordet "avatar"? Vad kommer det egentligen i från? Jag var naturligtvis tvungen att undersöka ordets etymologi medelst ett känt sökverktyg och hamnade i en teosofisk ordlista där jag fick lära mig att ordet är lånat från sanskrit. Så här står det i ordlistan:

Avatar
Substantivformen är härledd från en sammansättning av två ord: ava, ett prepositionsprefix som betyder "ned", och tri, en verbrot som betyder "passera". Avatri blir därmed "fara ned", "nedstiga". Ordet syftar på nedstigandet av en andlig energi eller ett individualiserat komplex av andliga energier (vilket är detsamma som ett andligt väsen) i avsikt att överskugga och upplysa en mänsklig varelse - men en mänsklig varelse som vid tidpunkten för denna förbindelse inte har någon karmisk länk mellan det överskuggande väsendet och den fysiska kroppen. Med andra ord finns det ingen mänsklig själ som är karmiskt bestämd att vara den inre styresmannen i den kropp som skall födas.

Den nödvändiga mellanliggande länken - så att den blivande mänskliga varelsen förses med en mänsklig psykisk natur, lämplig att uttrycka det andliga nedstigandets osynliga storslagenhet - tillhandahålls genom det avsiktliga och frivilliga inträdandet i det ofödda barnet av en avancerad psykisk princip, vilken på det viset blir den rena och upphöjda mänskliga kanal genom vilken den nedstigande gudomligheten kan manifesteras. Gudomligheten finner i denna avancerade psykiska princip en tillräckligt utvecklad förbindelselänk som gör det möjligt för den att uttrycka sig i mänsklig form på jorden.

En avatar är alltså någon som har en kombination av tre element i sin varelse: en inspirerande gudomlighet, en högt utvecklad förbindande själ som är "utlånad" till gudomligheten och fungerar som dess kanal, samt en ren, fysisk kropp.

Det här är så klart så flummigt att Korrdemonen tappar bort sig redan i andra stycket, men det som imponerar på mig är hur perfekt ordet stämmer in på filmens blå utomjordingar. Sällan har en filmtitel varit så träffsäker. Nu hoppas jag bara att det där för mig obegripliga språket som Pandoras invånare talade var lika bra researchat och jag beklagar att det i så fall inte stod på affischen. Tänk er en värld där en amerikansk mastodontfilm marknadsförs med varudeklarationen: "Alla talar sanskrit!" Den världen vill jag leva i.

Språklärare – skydda din titel!

2009-12-17T11:17:00.002+01:00

Radiolyssnande och matlagning är en trevlig kombination. I går rörde jag i soppgrytan under Nya vågens barnboksspecial medan min dotter tömde skåpen på burkar och kastruller. Mitt i denna husmoderliga idyll höll så soppan på att skära sig – men ingen skugga må falla över husmodern. Det var en skorrande radiovåg som träffade min omsorgsfullt komponerade anrättning och fick grädden att dra ihop sig i små strimmor av obehag när programledaren talade om svenskalärare. Till och med bloggverktygets stavningskontroll ritar röda prickar under detta ord och markerar tydligt att ordet bör stanna hemma från skolan tills a:et har försvunnit och de röda prickarna är borta.

Det är något särskilt sorgligt när den yrkeskår som har till uppgift att lära ut det svenska språket utsätts för okänslig behandling i fråga om sammansatta ord. (Nu visar det sig att SAOL i vanlig ordning har gett efter för trycket och skrivit in "svenskalärare" som "en variant av svensklärare", men vid det här laget har mitt förtroende för SAOL som rättesnöre fått sig fler törnar än mitt förtroende för SL:s tidsangivelser, så jag låter mig inte rubbas i min övertygelse om att "svenskalärarna" är en styggelse som sänker läraryrkets redan alltför låga status.)

Så om Jan Björklund är den ordningsman han utger sig för att vara (vilket han förvisso inte är, eftersom SR-programmet "Kris i skolan" kunde avslöja honom som statistikslarver) så borde han lyfta blicken från sin hetsjakt på obehöriga lärare och i stället se till att språklärare hädanefter kallas vid sina rätta namn. Låt dem vara tysklärare, engelsklärare, svensklärare och fransklärare och låt dem slippa få sina titlar förvanskade av obehöriga a:n!

Och till alla språklärare: Vänta inte på Björklund för han är inte att lita på. Hävda er yrkesstolthet och skydda era titlar! Annars kan min soppa skära sig.

Kräftpest

2009-11-29T19:49:00.003+01:00

Ibland ska man kalla saker vid deras rätta namn. Ibland ska man låta bli och hitta på ett nytt namn i stället. För att skona sin omgivning och inte ge dem bilder att drömma mardrömmar om. Vinterkräksjuka är ett sådant namn som man gör bäst i att inte nämna. Det är faktiskt inte otänkbart att själva namnet bär på smittan och varje gång det sägs riskerar den tilltalade att få grågrön ansiktsfärg och blodtrycksfall. Ett ord som konstruerats av vinter, kräk och sjuka kan bara inte vara nyttigt att ta i sin mun. Jag har haft sjukan och bär vittne om att den lever upp till sitt vidriga namn, men icke förty bör man hålla det för sig själv. Det gjorde min dotter, som stoiskt bar sin plåga utan att yppa dess namn, men likväl lyckades skicka vidare den virala stafettpinnen till mig. Nu är jag tillbaka i världen och nödgas förklara var jag har varit de senaste dagarna. Så vad ska jag säga? Hur ska jag få människor att ömka mig utan att säga det onämnbara? Jag vänder mig till djurriket för inspiration och hittar den i den dyiga sjöbottnen. Kräftpest. Vi säger så. Jag har haft kräftpest och nu talar vi inte mer om den saken.

Limbo party

2009-11-24T10:08:00.003+01:00

Ni kanske undrar var jag är. I så fall kan jag berätta att jag är i limbo. Limbo (eller limbus) är latin för "gräns", "utkant" och är en plats mellan himlen och helvetet. Enligt äldre katolsk teologi alltså. Att man kan vara i limbo kan man tacka eller förbanna den gamle skolastikern Thomas av Aquino för, eftersom han införde detta mellantillstånd på 1200-talet, men jag har hört att man inte längre får vara där. Jag har hört att den tyske och ordningssinnade Benedictus XVI har städat bort limbolandet ut sin teologiska doktrin, eller åtminstone planerar att göra så.

Jag kanske ska ringa påven och berätta att limbo faktiskt finns. Det ligger någonstans mellan Mariatorget och Vintertullstorget, men har även en liten territoriell fläck i Gamla Stan. Det är ett gudsförgätet land där man inte finner någon ro och ständigt pendlar mellan hopp och förtvivlan. Man kan hamna där om man gör sig av med sin lägenhet innan den nya lägenheten är färdigrenoverad och därmed får skaffa tillfälligt tak över huvudet.

Vill man vara riktigt säker på att komma dit ska man först ha en helvetisk dag i den konungsliga kurvan vid Skärholmen följd av en arla morgon med kräksjuk ettåring. Sedan ska man göra studiebesök i sin nya, tillkommande lägenhet och bubbla av glädje över hur fint det kommer bli, hur stort det är och vad bra livet ska bli. Mellan himmel och helvete. Där ligger limbo. Jag bor där. Kan man eftersända sin post dit?

Le petit prince

2009-11-12T10:22:00.005+01:00

Ni kanske trodde att jag var alltigenom hårdhudad. Att jag är en språkets riddare som ger mig ut i strid för en sak större än jag själv och inte veknar vid anblicken av en tår på min motståndares kind. Men även Korrdemonen har sina känslomässiga akilleshälar. Även mitt hjärta värker vid anblicken av Le petit prince. När han ställde sig på fotbollsgalans scen kröp jag ihop i fosterställning och blundade för att slippa åse hur han slets i stycken på bästa sändningstid. Om vi ändå hade infört ett republikanskt statsskick så skulle du inte ha behövt beträda schavotten, tänkte jag. Jag höll mina tummar hårt och bad till Horace att han skulle skydda minimonarken, men Horace hörde inte bön. Horace var gammaltestamentlig och sände sin vrede över prinsen och lät honom tala som bara en Bernadotte kan tala. "Det är en ära och ett prigilerum", sa prinsen. Om du ändå hade fötts innan Youtube, tänkte jag.

Klassbegreppets utarmning

2009-11-04T14:27:00.003+01:00

Vi måste tala om klass, men var sak har sin plats. Sats är inte rätt plats. Att träningspass kallas för klasser är inte något som Korrdemonen har godkänt. Att förvirrade människor kliver in på mitt frilanskontor och börjar ta av sig kläderna för att sedan förvånat fråga om det inte skulle vara yogaklass här i dag (ja, det hände faktiskt i dag) är inte alls uppskattat.

Nu har Sats satt ihop ett pass som de kallar "Steamy Windows" och som de beskriver så här:

Inspirerade av house-, show- och rockmusik har vi satt ihop en annorlunda och spännande eventklass där vi använder en käpp (stång från BodyPump) att dansa med och runt.

Eventklass. Om Sats någonsin hade ett hopp om att rekrytera mig till sin sekt så gick det förlorat just där. Så egentligen hade jag ju inte behövt läsa vidare, men nu gjorde jag det och fick följande information:

För att hitta en klass som passar dig besök sök och boka klass.

Besök sök. Hur besöker man ett imperativ? Det glömde min svensklärare visst att berätta.

Rävar, rönnbär och journalistik

2009-10-29T09:12:00.006+01:00

Det är för mig obegripligt hur man kan ägna dagarna åt att skriva utan att för den skull lära sig att skriva. Att man kan utöva ett yrke utan att lära sig vad yrkesområdet heter. Jag pratar om journalister som pratar om journalism. Fingrarna vill desertera och göra uppror när jag skriver ordet. Det är ju stulet från engelskan! Rakt av, utan ens ett försök att skyla över stölden!

Själv ägnar jag mig åt journalistik. Frilansjournalistik. Då blir det en del surfande på tänkta uppdragsgivares hemsidor och jag har sett tidningar som faktiskt marknadsför sitt innehåll som "journalism". När man får nej från en sådan tidning kan man ta helg och säga som räven: Trodde ni verkligen att jag ville ha era bär? Era sura rönnbär?

Filosofi med vissa oklarheter

2009-10-24T21:00:00.006+02:00

Korrdemonen är inte särdeles adlig, men hennes fem år på Sigtuna internatskola har kanske ändå satt sina spår. Att släpa flyttkartonger och rengöra ugnen för nästa lägenhetsinnehavare är till exempel inget som demonen vill befatta sig med. Inte igen. Inte en gång till. Flyttfirma ska det vara och självklart en med filosofi. Den här kanske?

Änglarnas Städ & Flytt AB filosofi är speglad i vårt namn som står för:
* Lojalitet. Som entreprenör ser vi till att gynna kundens intressen.
* Ärlighet. Är ett av våra främsta karaktärsdrag i sättet vi utför vårt arbete.
* Överträfflighet. Den här delen av vår filosofi speglas i vårt sätt att leverera våra olika tjänster.

Filosofi har de alltså, men det säger svisch ovanför mitt huvud. Är definitionen av lojalitet att man gynnar någon? Och förutom punkten mellan "ärlighet" och "är" så ställer jag mig lite frågande till att ens sätt att utföra arbete har ett karaktärsdrag, för vanligtvis är det ju personer som brukar ha karaktärsdrag som sedan förvisso kan komma till uttryck i ens sätt att utföra ett visst arbete. Fast det är ju en annan sak. Framför allt stupar jag på Änglarnas "överträfflighet", för jag har alls ingen aning om vad detta ord betyder och inte ens SAOL kan hjälpa mig här.

Givetvis saknar jag även ett genitiv-s på aktiebolaget. Med det sagt måste jag emellertid erkänna att jag är svag för företagsnamnet: Änglarnas Städ & Flytt. Det signalerar att inget uppdrag är för svårt, att dödsbon minsann inte ska hamna på Myrornas utan hos den vars namn står på dörren. Flyg, lilla flyttkartong, flyg!

Avlångt huvudbry

2009-10-19T22:24:00.004+02:00

Vi fikade, några vänner och jag. Vi pratade om allehanda ting och jag minns inte vad som var avlångt, men något måste det ha varit, för en sak var tydligen avlångare än en annan, sades det, varpå jag sa: "Varför heter det inte avlängre?"

En kort tystnad följde, sedan kom påpekandet om att det skulle en sådan som Korrdemonen till för att fastna på ett litet ord i ett samtal. Som det fastnade. Avlångare, avlångare, avlångare. Det brusade som tinnitus i öronen och jag gick hem och googlade denna snubbeltråd till ord. Förutom träffar om hur man kunde göra ansiktet "avlångare" med smink och frisyr så fick jag lära mig en del om spinnare:

Det som bestämmer djupet är tyngd, bladens antal och form samt mängden tingel-tangel. Ett avlångare blad får betet att gå djupare än ett med ett brett blad. Ju högre densitet, desto mer sjunker det. Ju fler blad, desto grundare går det.

Jag fick även marginellt ökad kunskap om hur man skiljer än sothöna (se bilden ovan) från en rörhöna. (Den ena har "avlångare" kroppsform än den andra. Oklart dock vem som är "avlångare" än den andra.)

Efter ytterligare några märkliga villospår hamnade jag i en diskussionstråd på Wictionary där jag fann en formulering som jag ska använda nästa gång en vän säger "avlångare". Då ska jag utbrista "Ursäkta, men bör inte avlång kompareras perifrastiskt?" Den som utan att fuskgoogla vet vad perifrastisk komparation är vinner en fika med Korrdemonen. Det ni.

Drömmar om bilar och barn

2009-10-16T14:39:00.004+02:00

Jag har numera en dröm som återkommer med små variationer. Den handlar om att min ettåriga dotter tar ett rejält kliv i sin språkliga utveckling och plötsligt bildar meningar av tämligen avancerat slag.

Härom natten hörde jag henne till exempel säga (i drömmen): "Titta! Där står många bilar." Varpå jag säger: "Va'?" och hon lite irriterat svarar: "Jag sa att det står många bilar där." Med bara några få ord lyckas hon fullkomligt briljera i syntax och min förtjusning över detta vet inga gränser.

I verkligheten består hennes hela vokabulär av ordet titta, vilket hon förvisso använder frekvent, men utan variation. Hon begagnar sig genomgående av imperativ. Och det är kanske tur. Har man en förälder som drömmer att fulländad grammatik och felfri syntax ska strömma ur barnamun så är det kanske säkrast att hålla sig till verbformer man behärskar.

Bilindustrins känsla för språk

2009-10-12T11:22:00.004+02:00

Bilhandlare kanske inte är den yrkeskår som man känner störst förtroende för. Och om man nu var lite skeptiskt inställd från början så blir man inte direkt omvänd när deras branschorganisation presenterar sig.

Hej, det är från Bil Sweden.

Vad sa du att ni hette?

Bil Sweden. Vi är en jätteviktig klubb som kräver att bli tagen på allvar för våra medlemmar står för 99 procent av nybilsförsäljningen i Sverige. Fräck logga har vi också. Så det så.

Ha ha! Bil Sweden är det mest bänga namnet jag har hört sedan New Happy India öppnade en systerkrog och döpte den till New Lilla India. Ni är roliga ni!

Ja, vad ska man säga? Tänk att det har suttit ett gäng bilgubbar i kostym och sörplat ramlösa i ett sammanträdesrum och nickat gillande. "Bil Sweden. Pefekt! Svenskt men med internationell touch. Jo, det tar vi."

Klart man är värd fet fallskärm och miljonlön om man har en sådan språklig fingertoppskänsla. Hoppas att de är lika vassa när det kommer till ekonomisk planering och marknadsanalyserande så att de inte hamnar i knipa och måste tigga skattepengar och sälja sig billigt till någon fartblind adelssnubbe.

Nere men uppe på fem

2009-10-09T11:22:00.006+02:00

Låt mig inleda med en liten räcka av uttryck så slitna att det snart gått hål på dem:

Även solen har sina fläckar.
Högmod går före fall.
Bättre sent än aldrig.

Ni kanske förstår varthän jag försöker komma; jag vill bikta mig, ty jag har nämligen felat. Korrdemonen, hon som ständigt ska stå upp för rättskrivningens sak, har begått ett misstag. Där det skulle vara ett a har det i stället smugit sig in ett e. Korrdemonen fick kräla i stoftet och krypa till korset. Hon fick mejla sin redaktör och be henne rätta i en lämnad text. För nu är det faktiskt så att boxarkungen Ali heter Muhammad och inte Muhammed.

En av mig signerad text var alltså nära att gå till tryckeriet med en felaktig stavning. Du hemska tanke!

Korrdemonen var nere - men som tur var uppe på fem. Hädanefter håller hon sig på replängds avstånd från boxningsringen.

En särskriven etta

2009-10-04T21:39:00.005+02:00

Särskrivningar är ju aldrig snygga, men de är särskilt fula på tidningars förstasidor och löpsedlar. När Nöjesguiden nu skriver "Höstens snackis drottning" på både etta och löp är jag ganska säker på att de egentligen menar "höstens snackisdrottning", alltså att de tycker att Sofi Fahrman är höstens drottning av snackisar. Men särskrivet blir innebörden att hon är drottning av höstens snackis. Det är skillnad det. Är det snackisen eller drottningen som står i fokus och vilken av dem är det som hör den här hösten till?

Nu finns det säkert någon intellektuellt lågt stående person som hävdar att det inte är någon större skillnad mellan den ena och den andra betydelsen, men den personen får i så fall personligen bära ansvaret för att nästkommande generation blir bestulen på möjligheterna till precis kommunikation. Det är allvarliga saker det här! Det är vår förmåga att uttrycka och förstå subtila skillnader som skiljer oss från djuren. Språket må vara ett skört korthus för tankens arkitektur, men det är allt vi har. Så snälla Nöjesguiden, blås inte omkull det.

Sociala medier bakom smittspridning

2009-10-01T19:01:00.004+02:00

I dag har jag skrivit den här meningen på Facebook:

"Vi är ju awaiting reply från dig på eventet."

Korrdemonens svenska är smittad med datavirus. Måste i karantän nu. Inte vistas på internet mer. Skaffa skrivmaskin i stället.

Gmail och den zenbuddistiska gåtan

2009-09-28T15:47:00.004+02:00

Information från it-operatörer påminner ibland om zenbuddistiska meditationsgåtor. Till exempel kan jag inte nog grubbla över nedanstående autentiska meddelande:

Gmail kan för närvarande inte komma åt dina kontakter. Du kan uppleva problem så länge problemet kvarstår.

Det är ju inte riktigt det besked man vill ha när man kommer i klammeri med tekniken. Om man översätter meddelandet till en dialog mellan användare och operatör skulle det se ut så här:

Användare: Jag har problem.
Operatör: Ja. Du kan ha problem så länge du har problem.
Användare: Jaha. Tack så mycket.

Det är som en prata av Sandro Key-Åberg. Lika koncist absurdistiskt. Vardagspoesi i all anspråkslöshet. Om du försöker att tänka så nästa gång ett automatiskt genererat felmeddelande poppar upp på skärmen så kommer du ett steg närmare zenbuddismen.

Bränt barn på minerad mark

2009-09-16T20:59:00.007+02:00

Sportkrönikörer är en helt egen sorts språkanvändare. Medan andra tvekar lite inför att ta fram en gammal sliten metafor eller ett skamfilat ordstäv så kan sportkrönikörerna knappt dölja sin förtjusning när de hittar en riktigt nött klassiker att bygga text av. De snickrar glatt en helsida av några ugglor i mossen, eller en gammal hund som ska undervisas i sittandets konst.

Sportkrönikörer kan också välja ett mer maxat bildspråk. Dagens Esk i DN är ett sällsynt späckat medley av omkastade ordstäv och metaforer. Så här börjar det:

Han kastade första hinken i sandlådan, den landade som första facklan i högexplosivt område. Nu ska han spela på minerad mark. Zlatan Ibrahimovic trivs bra i såna landskap.
Bränt barn skyr inte elden.

Samtidigt kan jag så klart inte klandra den gode Esken. Jag kan bara gissa hur många krönikor han har fått skriva om Zlatan. Det har nog blivit några med åren. Så vad gör man när det kommer ännu en beställning på att "skriva nåt om Zlatan"? Jo man stoppar näven i trollkarlens hatt och hoppas på ordmagi.

Det kan ju inte bli vinst varje gång. Hatten är rund.

Finn ungefär femton fel!

2009-07-20T11:37:00.006+02:00

Korrdemonen är en petig typ, men ibland dyker det upp texter som innehåller så många fel att man inte behöver vara särskilt demoniskt lagd för att börja känna misstänksamhet mot avsändaren. Jag kan bara inte undanhålla er det här meddelandet som nyligen damp ned i min brevlåda på Facebook:

Facebook har nyligen blivit mycket överfulla, det har många medlemmar
klagat över att Facebook håller på att bli mycket långsam. Uppgifter visar att orsaken är att det finns för många icke-aktiva Facebook medlemmar och å andra sidan också många nya Facebook-medlemmar.

Vi kommer att skicka det här meddelandet runt för att se om medlemmarna är aktiva eller inte. Om Du är aktiv skicka till minst 15 andra användare använda Kopiera + Klistra in för att visa att du fortfarande är aktiv. * De som inte skicka meddelandet inom 2 veckor kommer att tas bort utan tvekan att skapa mer utrymme .*

Skicka detta meddelande till alla dina vänner och visa mig att du fortfarande är aktiva och du kommer inte att utgå.

Grundare av Facebook,
Mark Zuckerbe

Här är Korrdemonens råd till den som vidarebefordrade meddelandet till mig och fjorton andra:

Ana oråd när kongruens mellan subjekt och predikatsfyllnad saknas.
Lita inte på särskrivare - särskilt inte på sådana som inom loppet av en mening misshandlar ett sammansatt ord på två olika sätt.
Var skeptisk mot personer som heter Mark Zuckerbe.

Rådjur är inte kids

2009-07-08T11:51:00.010+02:00

Så har man varit på Gotland. Man har grillat, raukspanat och liksom så många andra stockholmare så smått förälskat sig i ön. Fast Korrdemonen har givetvis inte gjort uppehåll i sitt korrande bara för att solen skiner. Ett och annat grammatiskt stickprov togs under Almedalsveckan och i den hyrda stugan utbröt en verbal kamp om rådjurens barn.

Som vegetarian och allmän djurvän kunde jag naturligtvis inte stilla åhöra hur Bambis små telningar föll offer för den utbredda anglifieringen. Frågan är av så allvarlig art att jag ansåg mig nödgad att höja rösten, sätta ned foten och försvara de icke ont anande kid som vinglar runt på ängarna i paradisisk okunskap om vilka språkliga brott som människan utsätter dem för.

För kid har naturligtvis inget med engelskans kid att göra. Tje-ljud ska det vara. Jag är helt oresonlig på den punkten. När det däremot kommer till igelkottar mjuknar jag. De taggiga bollarna har ju uppenbara likheter med barrträdens frukter, så att en igelkott får heta igelkotte känns rimligt. För övrigt stökade en liten kotte runt på vår lånta gotländska tomt och sötade sig om kvällarna, till både de vuxnas och kidsens förtjusning.

Parkera inte ditt material här!

2009-06-23T22:48:00.003+02:00

Den här lappen hänger i mitt hus och jag gillar den skarpt. Jag blir lite upplivad av att cyklar kan betraktas som ett material vid sidan om till exempel trä, tegel och guld. Det här måste ju Ikea snappa upp. Tänk er: "Bokhyllan Billy finns i björk, bok, ek och cykel." Jag väljer cykel.

Fusk! Sabotage!

2009-06-18T11:23:00.003+02:00

Korrdemonen har varit på besök hos svärföräldrarna i Värmland. Svärfar utmanades i löpning, men det var inte rent spel. Karlstad stadslopp använde sig av korrfel, särskrivningar och allehanda språkliga felaktigheter för att få undertecknad ur balans. Det började redan på tävlingsfoldern som välkomnade löparna till ett "30 års jubileum".

Sedan var det nummerlappen som man uppmanades att fästa på "börste". Inte undra på att Korrdemonen fick en dålig tid och placerade sig bakom både svärfar och make i resultatlistan. Hur ska man kunna konccentrera sig på att ta korrekta löpsteg när tankarna hela tiden dras till nummerlappen som har utformats på ett så slarvigt sätt att den riskerar att utsätta löparna för psykisk ohälsa?

Han hade i alla fall tur med media

2009-06-04T10:30:00.008+02:00

Han har inte tur med vädret, men han har i alla fall media med sig. I dagens DN finns inte mindre än sex bilder på Bruce. Som om någon hade missat att han är här... Sex bilder på samma person - det är så många att Korrdemonen hade velat gå in och bildvalskorra en smula. Fast det kanske inte är en miss utan ett exempel på medveten kampanjjournalistik i syfte att få det att rassla till i den lite tröga biljettförsäljningen.

Ännu en textrad av Håkan har klarnat

2009-06-03T20:18:00.002+02:00

Jag vet inte om det är jag som hör dåligt eller Håkan Hellström som inte direkt artikulerar som Fröken Ur. I alla fall har jag tänkt lite på vad det innebär att vara högst på fängelset och om det är en alltigenom dålig sak. Visst, man sitter i finkan, men man är ju kung där, högst i hierarkin.

Så har jag tänkt. Så hörde jag min man sjunga "Långa vägar" för vår dotter - som uppmärksamt sög i sig av de poplyriska livsvisdomarna - och då förstod jag att ingen var högst utan att det handlade om Högsbo fängelse. Så här kul ser det ut:

Lyssnade på den där låten när jag sprang längs Årstaviken i dag och då tänkte jag på min favoritfelhörning. En vän och kollega (vi kan kalla honom A, för jag har förstått att man gör så i bloggar) sjöng med i Moneybrothers gamla hitlåt. Medan de flesta andra sjöng om att det byggdes väggar sjöng A "If Billy was around us". Det är rart.

För övrigt har internet har legat nere, men nu är man uppkopplad igen. Drog ut några sladdar och satte i de i olika ordning tills datorn hittade nätet igen. Jag skulle lätt kunna ha en egen datasupport och säga saker som "Har du prövat att stänga av modemet och sätta på det igen? Och har du dragit ut strömsladden och satt i den igen?"

Vad är ett misslyckande?

2009-05-23T11:47:00.004+02:00

Jag vet inte om det här är en språkfråga, men lite kanske. Korrdemonen kan i alla fall inte låta bli att påpeka att ordet "misslyckande" har använts på ett högst oklart sätt i samband med Anna Odells examensverk.

I DN skrev Bo Madestrand att verket var misslyckat - som undersökande journalistik betraktat, men att studenter minsann har rätt att misslyckas. I samma tidning skrev Thomas Anderberg att det var ett "intressant misslyckande" och i radions Kulturnytt tyckte Mårten Arndtzén att Anna Odell var en dålig wallraffare.

Jag började så smått undra om det bara var jag såg ett konstverk. Om det bara var jag som kände att det dessutom var ett riktigt bra konstverk, medan alla andra såg ett taskigt genomfört Janne Josefsson-reportage. Hur kunde så många gnälla över att äpplen är dåliga päron? Korrdemonen blev därför lättad över att åtminstone en person till har fattat: Ingrid Elam.

Fallhatt - bättre än follahatt

2009-05-22T10:23:00.006+02:00

Jag har tidigare marknadsfört ordet follahatt, en huvudbonad som tillverkas av den papp som håller ihop ett sexpack folköl. När jag gick på Bukowskis vårvisning häromdagen fick jag lära mig ett nytt ord, som låter närbesläktat med nämnda follahatt.

Ordet är fallhatt och det betecknar en sorts vadderat pannband som barn ibland bar förr i tiden för att skona sitt huvud vid alla fall som de oundvikligen är med om. (Jag hittade den på ett porträtt av någon tysk baronessa med dotter.)

Betydligt mer funktionell än follahatten alltså. Så hur kan detta eminenta ord och denna eminenta uppfinning ha tillåtits att falla i glömska? Fallhatt, jag saknar dig! Kom tillbaka och jag ska genast sätta dig på mitt barns huvud. Vid närmare eftertanke kanske även mitt eget huvud tarvar en dylik stötdämpare. Jag kan bara drömma om vilken mäktig korrdemonskraft jag hade kunnat besitta om det inte vore för alla fall som mitt huvud har upplevt.

Moderna del 3: de borde verkligen skaffa en korrdemon på det bygget

2009-05-21T08:21:00.006+02:00

Texterna på Modernas pågående fotoutställning är variationer på samma tema. De lyder ungefär så här:

"Den här fotogubben föddes 1928 i den här halvkända staden. Han studerade på den här fina skolan. Sedan hade han en utställning i Paris. Han fotograferade ofta människor i stadsmiljö."

Här kommer ytterligare ett suddigt bildbevis som stärker misstankarna att de inte är något jätteengagemang bakom texterna:

Som motvikt mot allt mitt gnäll kan jag nämna att jag någon dag senare såg Prerafaeliterna på Nationalmuseum och där var texterna minsann intressanta, inspirerande, korrlästa och författade i lagom längd. Sådant värmer en korrdemonisk konstvetares hjärta.

Inte bara mäklare...

2009-05-20T21:40:00.003+02:00

Jag retar gärna mäklare för deras ängsliga särskrivningsfobi, ofta manifesterad i sammanskrivningar som "öppenspis". Nu sitter jag och surfar på mobilabonnemang och upptäcker att Tele2 har döpt ett av sina abonnemang till "fastpris". Det är något hysteriskt med den typen av slopade mellanslag och jag vet inte hur jag ska utläsa ordet. Var ska betoningen ligga? Hur som helst är "fastt för dyrt, så jag behöver inte våndas över huruvida det är estetiskt försvarbart att köpa en språkligt felande produkt.

Moderna del 2: elefantens gåta

2009-05-18T20:49:00.011+02:00

Jag har sett Joel Sternfelds foto "Exhausted Renegade Elephant" som kollapsat mitt på vägen förr, men det är först när jag ser det på Moderna museet som jag börjar fundera över vilken ras elefanten tillhör. Hade det inte varit för den svenska översättningen så hade jag utgått från att "renegade" var någon sorts rasbeteckning, men då borde ju orden inte särskrivas på svenska. Är det i stället ett fristående adjektiv vi har att göra med?

Jag fortsätter mina efterforskningar på nätet och blir inte mycket klokare. Något tillförlitligt stöd för att det skulle vara en elefantras finner jag inte och varken "renegat elefant" eller "renegatelefant" ger några träffar. SAOL plockas fram och den berättar att "renegat" är ett substantiv med betydelsen "avfälling, överlöpare".

Wikipedias mer utförliga beskrivning lyder så här:
"Renegat var under medeltiden beteckning på person som avsagt sig kristendomen och konverterat till islam. Idag används ordet ofta mer generellt för att beteckna en person eller en grupp som svikit sina ideal eller samarbetar med fienden. "

Det låter inte som vår elefantstackare.
Och även om det utmattade djuret visar sig vara en riktigt cynisk quisling så ger det ändå inte Moderna rätt till särskrivningen.

Moderna del 1: änglalika uppkomlingar

2009-05-17T20:51:00.011+02:00

Mitt senaste besök på Moderna museet gav bloggstoff för flera dagar. Jag börjar med att servera er en översättningsmiss som får mig att rodna å museets vägnar. Denna bild:

åtföjdes av denna information:

Lite gulligt ändå att Moderna tolkade titeln som en innehållsdeklaration, alltså att männen på bilden bäst beskrevs som änglalika uppkomlingar. Att ingen liksom misstänkte att det rörde sig om ett bandnamn.

Hej igen!

2009-05-16T11:36:00.008+02:00

Ni kanske tror att världen har blivit en bättre korrläst plats? Att jag inte har haft något att anmärka på och därför slutat dela ut pekpinnar i blogginläggsformat? Eller så tror ni helt enkelt att jag är en lat person som låtit korrdemonen dö den så epidemiska bloggdöden? Allt detta är emellertid fel. Sanningen är att jag har haft så mycket korrande att sköta IRL att jag inte har mäktat med att sköta mina åtaganden i cyberrymden.

Er hjälte har nämligen umgåtts intensivt med en person vars språk lämnar en hel del i övrigt att önska. Trots att jag läser högt ur Svenska Akademiens ordlista för henne varje kväll får jag mest billjud och slumpässigt valda konsonanter tillbaka, så det finns med andra ord lite att arbeta med här.

Jag har dock stor förståelse för att ni, kära läsare, ställer höga krav på korrdemonens kapacitet och ska därför göra ett nytt försök att dubbelarbeta. Utan att göra avkall på mitt korrande av nära och kära ska jag således återuppta mitt nätbaserade värv.

Är du skrivbent?

2008-12-29T16:06:00.002+01:00

Tidningen Roslagens bomarknad söker något så udda som en skrivbent (läs annonsen här.) Hur benen ska vara konstituerade för att man ska kallas skrivbent framgår tyvärr inte, men gissningsvis ska fötterna vara så vässade att de blottar ett skelett av blyerts.

Barn är djur - däggdjur

2008-10-31T14:26:00.006+01:00

I en dryg månad har jag knappt gjort annat än att amma. Frågan är bara: Vad har mitt barn gjort - förutom att söta sig alltså? Man kan ta den passiva utvägen och säga att barnet har ammats, men om man vill ge det lilla livet en aktiv verbform då? Ganska många säger att barnet också ammar, vilket är oförlåtligt slarvigt, för mamman och barnet gör ju uppenbart helt olika saker. Och så kan man ju säga att barnet äter, men det är ju lite ospecificerat. Slutligen kan man nämna barnets sugande vid dess rätta namn: det diar. Fast hur ofta hör man det?

Det är uppenbarligen något som tar emot här och sannolikt är det den animaliska klangen som diandet har. Framför sig ser man små kultingar i en hög kring suggans spenar, och ordet fastnar i munnen när man ska sätta det bredvid sitt barn, eftersom man inte vill jämställa dess matvanor grisarnas. Men det är inget att be för - spädbarn diar, precis som griskultingar, lamm och alla andra nyfödda däggdjur. Jag ska försöka bortse från min motvilja inför verbet och försöka slå ett slag för dibarnens rätt att dia. Nu undrar jag bara om det är tvärtom också: Ammar suggan sina spädgrisar?

Korrdemonen är en språkprofet

2008-09-23T11:40:00.002+02:00

På Språktidningens hemsida kan man rösta på om engelskans "goodwill" bör accepteras i svenskan. Jag röstade givetvis nej, men var faktiskt konstruktiv nog att föreslå ett alternativ.
Visst har även jag syndat mången gång och nyttjat det engelska ordet, eftersom jag inte tyckt mig ha någon adekvat svensk motsvarighet i min vokabulär, men så plötsligt kom det till mig som en uppenbarelse.

Och ordet stod skrivet som i eldskrift för mitt inre: godhetspoäng.
Varpå en röst sade: "Hädanefter skola företag upphöra med sin ängsliga goodwilljakt och i stället börja samla godhetspoäng."

Så dra nu ditt strå till språkstacken och sprid detta uttryck omkring dig, på det att du må vinna korrdemonens gunst!

Om bibliofili och romanernas mening

2008-09-22T12:38:00.007+02:00

I väntan på att Korrdemonen junior ska komma ut läser jag böcker. Och efter flera besvikelser tycks jag nu äntligen ha fått bättre flyt i mina bokval, fast det kanske snarast beror på att jag valt rätt säkra kort. Cormac McCarthys kolsvarta dystopi "Vägen" levde till exempel upp till mina högt ställda förväntningar och nu har jag gett mig i kast med Elias Canettis "Förbländningen", som även den verkar hålla vad andra lovat.

Den komplett galne huvudpersonen, sinologen och boksamlaren Peter Kien, är underhållande som sällskap och skildringen av hans omfattande privatbibliotek ger bränsle åt min egen fantasi om att någon gång få ha hundratals hyllmeter fyllda med gulddekorerade skinnband. Tänk bara att få gå runt i rökrock och stryka med fingrarna över bokryggarna, klättra upp på en stege och lyfta ned exklusiva handskrifter med färgranna drolerier i marginalerna! Å, jag vill vara en tokrik, excentrisk bibliofil med eget gods på den engelska landsbygden!

Nu är Peter Kien inte så där övermåttan förtjust i den typen av nöjesläsning som jag ägnar mig åt, utan anser att litteratur bör ha vetenskapligt innehåll. I följande, helt fantastiska stycke, lägger han ut texten om skönlitteraturens skadliga effekter:

"Men av romaner blir själen inte fet. Den njutning som de eventuellt bereder får man betala alldeles för mycket för: de bryter ned även den bästa karaktär. Man lär sig att leva sig in i alla sorters människor. Man får smak för det myckna dividerandet. Man går upp i de figurer som passar en. Alla synpunkter blir begripliga. Villigt överlämnar man sig åt främmande målsättningar och förlorar för längre tid de egna ur sikte. Romaner är som kilar som en skrivande skådespelare driver in i sin läsares hela samlade personlighet. Ju bättre han beräknar kil och motstånd desto mer splittrad blir den personlighet han lämnar efter sig. Romaner borde vara förbjudna av hänsyn till statens väl."

Lite så där lät det förresten i kritiken av Jonathan Littels "De välvilliga", som är skriven ur en SS-officers perspektiv och nyligen kom ut på svenska. I en israelisk intervju översatt i DN fick författaren svara på frågan om varför han ger förövarna en röst, en fråga som känns grundad i Peter Kiens ovanstående brandtal mot romanen som konstform. Som om skönlitteraturens förmåga att skapa förståelse för andras handlingar behövde berättigas. Som om det fanns ett krav på att böcker skulle vara moraliskt uppbyggliga. Nej, jag kliver villigt in i galningars huvuden och just nu heter min favoritgalning Peter Kien.

Sammanskrivna särskrivningar

2008-09-14T09:53:00.002+02:00

Att sätta ihop ord innebär inte bara att man klistrar ett till ett annat. Det första ordet måste ofta anpassas till det andra för att de tu ska bli ett. Det kan betyda en liten bokstavsomkastning, att ett a blir e, eller att man skjuter in ett s. Eftersom det här tydligen är så himla svårt för somliga så följer nu ett antal exempel på sammanskrivna särskrivningar med tillhörande rättelser.

Svenska fotbollförbundet (borde heta Svenska fotbollsförbundet)
Troligen det mest kända exemplet på detta fenomen. Så himla typiskt sportgubbar att tjurskalligt hålla fast vid sitt felaktigt sammansatta ord, trots påtryckningar från mer språkkänsliga människor. De är åtminstone konsekventa - den av förbundet lanserade hemsidan för landslagets supporterklubb heter fotbollsupporter.se. Tänk att det tar emot så mycket att peta in ett litet s!

Äpplepaj (borde heta äppelpaj)
Ja, jag vet att SAOL godkänner äpplepaj, men de som har följt denna blogg torde vid det här laget veta att SAOL inte är att lita på. Det blir ju inget flyt om man inte kastar om e:et i äpple när man sätter ihop det med andra ord. Om jag tog över efter Ingvar Kamprad skulle min första arbetsuppgift vara att döpa om Ikeas äpplepaj till äppelpaj.

Postkodlotteriet och Postkodmiljonären (borde heta Postkodslotteriet och Postkodsmiljonären)
Jag tyckte verkligen synd om informatörerna på TV4 när de skulle förklara att det inte var ett slarvfel i pressutskicket, utan att lotteriet med tillhörande tv-program faktiskt inte skulle ha några s i sig.

Hälsapelare (borde givetvis heta hälsopelare)
Hemköp står för det fulast sammansatta ordet jag sett på länge. I sin butik på Hornsgatan har de tydligen någon sorts pelare där man kan få hälsofrämjande tips eller liknande, men jag drabbas av akut ohälsa redan utanför affären när jag möts av skylten som marknadsför den förbannade hälsapelaren. Det hade varit bättre om de löpt den språkkorrupta linan ut och skrivit hälsa pelaren. Det hade åtminstone varit en smula underhållande.

Prepositioner och pansarvagnar

2008-09-10T10:00:00.005+02:00

Prepositioner är lömska rackare. De ser små och rätt obetydliga ut, vilket kan förleda deras användare att tro att det inte är så noga vilken av dem man petar in mellan de mer anspråksfulla substantiven och de uppenbart potenta verben. Men prepositioner är mäktigare än man anar och hanterar man dem fel kan ryssen plötsligt stå i farstun, har det visat sig.

Enligt måndagens "Studio ett" har en liten översättningsmiss i fredsfördraget mellan Georgien och Ryssland gjort att parterna tolkar överenskommelsen tämligen olika. I den engelska versionen av fördraget lär det stå att Ryssland får vara på plats och garantera säkerheten i Sydossetien och Abshasien. I den ryska översättningen står det i stället att Rysslands trupper får göra vad de kan för att garantera säkerheten för Sydossetien och Abshasien, vilket ryssarna tolkar som att de har all rätt i världen att köra pansarvagn på georgiskt territorium. Sug på den, alla grammatikmotståndare och språkliberaler!

FRA borde följaktligen ägna sig mindre åt att läsa våra mejl och mer åt att plugga prepositioner.

Det luktar ändå pengar...

2008-09-06T11:54:00.011+02:00

Det är inte bara sportfolk som skapar onödiga kortformer av inte särskilt långa ord. Även folk inom kultur- och nöjessektorn kan tröttna efter första stavelsen och liksom bara stryka ändelsen. Detta är något som ordet "ruffig" inte sällan råkar ut för.

När jag lyssnade på förra veckans avsnitt av modemagasinet "Stil" i P1 talades det om varumärken som gör allt för att överraska sina kunder och som exempel nämndes Commes des garçons. Företaget öppnar "gerillabutiker"* i underjordiska industrilokaler. Stenhård betong som kontrast till den dyra lyxen. När modefolk sedan, med beundran i rösten, beskriver Commes des garçons tillfälliga butiker använder de inte det förväntade adjektivet "ruffig", utan kortvarianten "ruff".

Så hur ska vi förklara detta behov av att komprimera ett inte särskilt långt ord? Är det ren lättja, måhända orsakad av alltför mycket gratischampagne dagen innan? Eller är det kanske snarare ett symptom på engelska sjukan? Ett försök att tvätta bort de provinsiella fläckarna och få svenskan att låta mer världsvan? Ruffiga kan ju saker vara i Molkom och Ljungby, men i New York är de "rough", eller möjligen "ruffa". På samma sätt är "mode" ett ord som lätt associeras med utdöende tantbutiker i sömniga småstäder - de kan heta sådant som "Anettes mode" och saluföra "dammode till rätt pris".

Nej, urbana hipsters har för länge sedan lämnat modet bakom sig. Nu är det "fashion" som gäller. Och fashionplaggen hittar man så klart i ruffa gerillabutiker med arbetarklasskänsla, men där doften av bensin och betong aldrig kan dölja den starka lukten av pengar.

*Gerillabutiker - ett medvetet missvisande ord som försöker ge kapitalismen en air av uppstudsig gräsrotsrörelse

Vad kallar ni detta?

2008-08-30T11:44:00.007+02:00

Många är de som ondgör sig över särskrivningsepidemin och med hjälp av roliga exempel visar hur vansinnig vår kommunikation blir om vi inte håller fast vid principerna för bildandet av sammansatta ord. (De klassiska särskrivningarna är hämtade från matbutiken: "lever pastejen", "prins korv", "drottning sylt"". Och visst är det helt galet och alldeles obegripligt att det har kunnat bli på detta sätt, men det finns ett motsatt fenomen som nästan är ännu svårare att förstå och som troligen bottnar i en rätt smått rörande rädsla att trampa i särskrivningsklaveret.

En yrkesgrupp som ängsligt sneglar på varandra och därmed har byggt upp en egen vokabulär är mäklarskrået. Nu har jag noterat ett nytt ord i annonserna, nämligen "öppenspis". Någon räddhågsen mäklarpraktikant har väl särskrivit sig till en massa skäll och sedan utvecklat en ohälsosam fruktan för att begå detta förhatliga fel. En sen kväll har praktikanten stirrat på en bild av en brasa och yr av särskrivningsskräck döpt lägenhetens öppna spis till "öppenspis". Därefter torde övriga mäklare ha följt efter och bildat ett lämmeltåg på väg utför det stup där den språkliga logiken upphör och den totala kommunikationsförvirringen tar vid.

I dag fann jag ännu ett exempel på sammanskrivnivningssjukan. Bonniers konsthall annonserade i DN:s kulturdel och kallade sig helt plötsligt för "Bonnierskonsthall". Kanske är det dags att utöka korrdemonens befogenheter så att språkligister inte kan härja fritt i offentligheten. Ellersåslutarviallaattanvändamellanslagförattingenskabehövavararäddförattgörafel.

Läsarna ställer korrdemonen mot väggen

2008-08-28T11:38:00.003+02:00

Jag vet inte om det var alla särskrivningar som fick mig ur balans. Eller om det var de många felaktigt sammansatta orden som fick mitt hjärtas rytm att förändras på ett för mig ofördelaktigt sätt. Oavsett orsaken så kom jag liksom av mig i bloggandet, halkade ur rutinen och började ta omvägar kring datorn, eftersom den blängde så uppfordrande på mig. Men i går mötte jag min lilla läsekrets och trots att jag försökte slingra mig genom att likt latinläraren Caligula i "Hets" skylla mina tillkortakommanden på min sviktande hälsa ("Jag har varit sjuk, mycket sjuk, och jag är ännu inte helt frisk") fann jag ingen nåd. När inte ens detta verbala trumfkort bet insåg korrdemonen att bloggarplikten är omöjlig att smita från. Så här är jag. Ståndaktig som en tennsoldat. Och - det måste erkännas - frisk som en nötkärna.

Enkönad idrottskärlek

2008-08-13T10:33:00.003+02:00

Jag har en underlig dygnsrytm. Runt klockan 22, 23 börjar jag gå in i ett dimmigt töcken och måste snabbt ledas till sängen, men sådär fyra timmar senare slås mina ögon oförklarligt upp igen och det är bara att inse: sömnperioden är över. Passande nog sammanfaller mina vaknätter med OS, så därför kan få människor tävla med mig i antalet sedda beachvolleybollmatcher, försöksheat i simning och judodueller. Jag kanske inte skulle titulera mig idrottsälskare, men jag är i alla fall mycket flitig när det kommer till att bevittna OS-aktiviteter - trots att jag är kvinna, får man kanske tillägga.

För i dagens DN har sportredaktionen gjort en enkät med tio "idrottsälskare", och som av en händelse råkar alla vara män. När ett sekels sportkärlek ska täckas in väljer DN alltså att inte ställa frågan till en enda kvinna. Hur får jag nu detta till en språkfråga?, undrar väl vän av ordning, men se, det är lätt. Korrdemonen vänder sig nämligen mot DN:s definition av idrottsälskare som en person som nödvändigtvis är av manligt kön. För det måste väl vara så de menar?

Ja, ja, ett par av enkätdeltagarna hade faktiskt tagit med en kvinna när de skulle utse historiens tre största idrottare. Alltid något.

Jonas Karlsson gör som Glenn

2008-08-09T12:52:00.002+02:00

Ja, nu vann de ju till slut, de svenska fotbollsdamerna, även om det inte var någon sällsport övertygande seger. Efter matchen kopplades den svenska studion in där sporttyckaren Jonas Karlsson på bara ett par minuter hann säga "ta till vara på" två gånger. Vad är det med sportfolk? Och varför säger ingen till dem? Ibland önskar jag att jag vore 70+ så att jag kunde komma ut helt som gnälltant och ägna dagarna åt att skriva insändare och ringa till exempel SVT och klaga på journalisternas språkliga brister.

Glenn Strömbergs tautologi

2008-08-09T11:40:00.004+02:00

De svenska damerna fortsätter att felpassa, vara långsamma och undvika att göra mål när de borde. När Glenn Strömberg kommenterar fotbollsmatchen mot Argentina påpekar han därför att svenskorna måste bli bättre på att "ta till vara på" sina chanser. Han är inte så dum, Glenn, men när det kommer till tal om tillvaratagande är han inte helt säker. Man måste nämligen välja mellan uttrycken "ta vara på något" och "ta något till vara" - det går inte för sig att slå ihop dem. Här är ju Glenn, om inte i gott så i alla fall i stort sällskap, fast om jag så är ensam kvar om att skilja på dessa ordkonstruktioner så tänker jag ändå inte ge mig. Ty så tjurskallig är korrdemonen.

SAOL:s svek och segerns sötma

2008-08-06T22:01:00.005+02:00

Det spelades Alfapet och korrdemonen var naturligtvis på sin vakt mot alla försök att bluffa sig till poäng genom att lägga låtsasord. Tyvärr har SAOL visat sig från sin sämsta sida sedan den kom ut ur kartongen och det ville sig inte bättre än att flera riktigt suspekta ord hade förärats med fetad stil i "den lilla blå". Som "ag" (-halvgräs), detta ord som halvtaskiga korsordsmakare helt fräckt har hittat på för att få ihop sina ordflätor. För vem bjuder till exempel in till picknick i agen? Jag bara frågar.

Men det blev värre. När motståndaren försökte med "go" och hänvisade både till det värmländska "go' & gla'" samt till anglicismen "go" med betydelsen framåtanda så tillät jag mig att le. Sådana språkliga avarter skulle väl SAOL ändå inte befatta sig med, tänkte jag och utbrast "jag utmanar!". Så vad står det i SAOL? Jo, så här:

1 go se god

2 go [go(u)] s oböjl. framåtanda; kraft, fart; ett g

Ur led är tiden! Förvridet är språket! Upprörd är korrdemonen!

Som tur var kunde inte ens några misslyckade utmaningar hindra mig, utan jag sprängde 300-poängsvallen och gick segrande ur striden med hjälp av synnerligen korrekta ord som "räcke" och "ricin".

"Pass" - sista inlägget

2008-08-06T21:38:00.002+02:00

Nu har Ikea äntligen behagat leverera de sista delarna till våra bokhyllor och därmed har böckerna fått komma ut ur sina kartonger och blivit betydligt mer tillgängliga. Därför kunde jag i eftermiddags åter bläddra i SAOL och passade bland annat på att slå upp ordet "pass". Döm om min förvåning när jag kom till den femte betydelsen av ordet, för där stod: "(bollsport) passning". Boken är tryckt 1998, så redan då var visst användningen av ordet "pass" sanktionerad av De Aderton. Jag är hopplöst efter, kan man tycka. Fast egentligen är det ju jag som har rätt och Svenska Akademien som är ute och cyklar.

Korrdemonens ofrivilliga "pass"

2008-08-06T11:27:00.004+02:00

Korrdemonen och Luxikon fortsätter att passa till varandra. Nu har språkanarkisterna plockat upp det nedan nämnda och ytterst irritationsskapande ordet "pass". Det är väl bara en tidsfråga innan det finns med i SAOL också. Kanske borde man tiga om dylika slarvigt konstruerade "nyord" för att inte hjälpa till att sprida dem, men det är ju så oerhört svårt att hålla all denna ilska inom sig. Tystnad är inte korrdemonens starkaste gren.

Fotbollssnack

2008-08-04T20:12:00.005+02:00

I går såg jag Hammarby-Ljungskile på Söderstadion och fick flera anledningar att känna mig riktigt trumpen. Till exempel går det uppenbarligen att ha 95 procents bollinnehav och ändå spela sig till ett oavgjort resultat - om man bara ser till att ha ungefär 1 procents effektivitet i anfallsspelet och samtidigt serverar ett par fina mållägen till motståndarna. Och det går tydligen fint att prata något slags hemmasnickrat låtsasspråk så länge som man snackar om fotboll, fick jag lära mig av männen på raden bakom mig. Det är alltså fritt fram att gnälla över någons illa slagna "pass", som om ordet "passning" helt plötsligt hade sorterats bort ur svenskan. Dessutom kan man obekymrat växla mellan att tala om "ett pass" och "en pass". Det är visst bara på planen som det finns regler - i språket kan man däremot gå in med dobbarna före i varje mening utan att någon ingriper, och det är stört omöjligt att snacka sig till ett gult kort om man pratar om fotboll. Lite mutter från korrdemonen är det enda man riskerar.

Dagens ignorerade korrfel: "stadsskuld"

2008-08-03T16:02:00.005+02:00

I morgon publiceras min recension av Elisabeth Gileks deckare "Varför dog Monika P?" i City och jag är mycket stolt över att jag inte någonstans i texten nämner det faktum att författaren inte kan skilja på stad och stat. Jag erkänner att jag först skrev en mening om det graverande korrfelet "stadsskuld", men jag strök den! Korrdemonen sänkte inte ens betyget i syfte att straffa Gilek för att hon råkat skuldsätta staden i stället för staten. Det är så storsint att jag nästan blir rörd när jag tänker på det.

Jag är bokbunden och ordvitsangripen

2008-08-02T12:06:00.006+02:00

Det säger inte klick mellan mig och Martina Lowden. Jag som liksom hade sparat hennes debutroman "Allt" till min långa ledighet för att kunna läsa den i ett svep. Men hennes prosalyriska ordlekar är inte för mig. Som den här till exempel:
"Eller så kunde vi bilda ett band. Ett halvklotband."
Det är en bokbindarnördig ordvits som möjligen platsar på DN:s Namn & nytt-sida där den kanske skulle kunna få någon pensionerad antikvariatsanställd att le.

Eller så hade boken landat bättre i mig när jag var en lillgammal tonåring med huvudet fullt av Gunnar Ekelöf, Edith Södergran, SAOL och dåligt körsbärsvin, samt med en trave anteckningsböcker fullklottrade med hemmasnickrade aforismer i byrålådan. Det känns för sent nu. Jag är inte alls sugen på att återbesöka min ungdom.

Nej, det säger verkligen inte klick. Det hjälpte inte ens att jag gjorde ett försök att förstå henne genom att lyssna på hennes sommarpratarprogram. När jag läser "Allt" känner jag mig som om jag satsat pengar på ett sådant där gatuspel där man ska gissa under vilken kopp som myntet ligger. Det är idel trix och krumbukter för att man inte ska märka att myntet snabbt smusslats undan. Texten är späckad med vittra referenser, minipastischer, namndroppande och axplock ur uppslagsverk, men det är bara dimridåer som ska dölja hur tomma sidorna egentligen är. Eller så kan man kalla "Allt" för ett litterärt delirium, fast det låter för mycket som en bra sak.

Nu kvarstår bara frågan: Ska jag läsa färdigt boken bara för att ge min kritik täckning? Eller ska jag lägga min lediga tid på en bok som jag vill läsa och inte bara vill ha läst? Jag känner mig bokbunden.... Ja, ni ser vad den här boken gör! Ordvitsarna flockas i munnen!

Dagens korrfel: "skiljsmässor"

2008-08-01T12:05:00.000+02:00

Jag vet att jag är extra känslig. Att jag är korrfelsintolerant och därför bör läsa tidningar endast med blicken grumlad av alkohol. Men jag lär mig aldrig. Varje morgon slår jag upp DN vid frukostbordet och tror att just den här dagen ska det nog gå bra, fast jag är fullständigt nykter.

I dag kom jag inte längre än till sidan fyra i A-delen innan jag stötte på språklig patrull. På ledarplats finns en artikel om könstillhörighetsutredningen som tydligen kom för ett år sedan. Det finns visst ett krav på att den som ska genomgå ett könsbyte måste vara ogift, vilket "i praktiken framtvingar skiljsmässor", hävdar skribenten. Det är här jag stannar upp, överväger om jag ska sluta läsa, men väljer att läsa vidare, fast med en rynka av misstro i pannan. Om en text är så slarvigt korrläst, hur faktagranskad är den då?, undrar jag, fullt medveten om hur småaktig jag är när det kommer till korrfel.

Men den här bloggen är min ventil och här tänker jag vara hur språkligt intolerant jag vill. Jag tar ingen hänsyn till deadlines, gradantal, tillfällig sinnesförvirring, bortrationaliserade korrekturavdelningar och annat som kan ligga bakom "skiljsmässor". Här kan man inte vänta sig någon liberal nåd av typen "man fattar ju ändå vad som menas - det är väl huvudsaken?" Glöm det. Korrdemonen är stenhård och av åsikten att det slarvigt skrivna är det slarvigt tänkta.

Bäverräv, follahatt och ninjade ex

2008-08-01T11:37:00.000+02:00

Av pur lycka över att värmeböljan börjat plana ut lägger nu korrdemonen tredjepersonsfasonerna på hyllan för den här gången och ikläder sig i stället sin allra finaste berättarjagskostym.

Några som jag känner har startar ett väldigt liberalt lexikon med det märkliga namnet Luxikon. Där kan man döda tid genom att slumpa fram inlagda glosor, som till exempel det här väldigt konstiga ordet med mycket märklig förklaring:

Bäverräv • 1. (s.) En livsfarlig korsning mellan en räv och en bäver, återfinns i stora flockar eller som engångstatueringar från Kalle Anka.
– Gå inte ut i skogen, pojk. Där lurar bäverräven.

Eller det här, betydligt mer användbara ordet som jag faktiskt känner fyller en lucka i min vokabulär:

Ninja • Att undvika en person du känner och möter på gatan genom att till exempel titta åt ett annat håll när du går förbi, eller i extremfall gömma dig bakom en reklampelare
– Jag såg henne igår på stan men jag orkade inte snacka så jag ninjade henne totalt.

Själv har jag just bidragit med mitt första ord på Luxikon:

Follahatt • 1. En partyhatt som enkelt tillverkas genom att man tömmer ett sexpack folköl på sitt innehåll och sätter pappförpackningen på sitt huvud. Huvudbonaden bärs vanligen av rockband från Småland.
– Köp ett sexpack så får du en follahatt på köpet.

Profylax tarvar prepositioner

2008-08-01T10:32:00.000+02:00

Som framgick redan av förra inlägget är korrdemonen befolkad. Hennes kropp har annekterats av ett levande väsen som enligt förhandsbilderna kan vara en schimpans, men som enligt expertisen är en människa. Kanske är det alltså inte värmen utan det faktum att två personer delar på hennes kropp som har gjort att hon värjer sig mot att tala om sig själv i jagform. Det är ju onekligen förvirrande att gå omkring och vara två i en. Hur som helst har den här två i en-situationen gjort att korrdemonen har gått på profylaxkurs tillsammans med sin man och några andra medelklasspar som inte heller förstått hur i helvete det ska gå till när de inneboende får för sig att flytta ut. Kursen lärde ut andning, avslappning, mentala strategier och annat som säkert kan vara bra. Men det fanns ett problem: avsaknaden av en pytteliten preposition. "Slappna av axlarna, slappna av armarna, slappna av ansiktet...." Och allt korrdemonen kunde göra var att bita sig i tungan för att det inte skulle hoppa ut en massa arga i:n. "Hur ska man kunna slappna av när man får öronen fulla av grammatisk slarvsylta? Hur mycket tid tjänar du på att hoppa över i:na? Det kan omöjligen vara värt den irritation som prepositionstappet orsakar", skrek korrdemonen i sitt inre.
När övningen upprepades hemma visade det sig dock att korrdemonens make vet att det heter "slappna av i kroppen". Det är ju ändå han som ska uttala replikerna när det verkligen gäller, så det kanske kan gå vägen ändå. Det kanske kan bli en fin profylaxförlossning om bara prepositionerna sitter där de ska.

Korrdemonen säger hej till internet

2008-08-01T09:45:00.000+02:00

Korrdemonen är sjukskriven, uttråkad, överhettad och alldeles för stormagad för denna värme. "Den som ändå fick sitta och muttra på en luftkonditionerad tidningsredaktion och stillsamt gnälla över något korrfel", tänker hon. Men icke. Korrdemonen får således försöka utöva sin språkpolisiära verksamhet annorstädes och härmed slår hon ner sina bopålar på internet. För här får man sura och konspirationsteoretisera bäst man vill, har hon hört. Tydligen går det även att, likt en Zlatan i högform*, tala, eller i detta fallet skriva, om sig själv i tredje person. Möjligen är distansen till det egna jaget en överlevnadsstrategi för att uthärda hettan. Vi får se vad det lider om tredjepersonssjukan är kronisk eller om korrdemonen kommer ut som berättarjag när temperaturen sjunker.

*Det klassiska citat som åsyftas här är när Zlatan svarar på frågan om vad han gav sin flickvän i förlovningspresent: "Vadå? Hon fick ju Zlatan."