Rådjur är inte kids

Så har man varit på Gotland. Man har grillat, raukspanat och liksom så många andra stockholmare så smått förälskat sig i ön. Fast Korrdemonen har givetvis inte gjort uppehåll i sitt korrande bara för att solen skiner. Ett och annat grammatiskt stickprov togs under Almedalsveckan och i den hyrda stugan utbröt en verbal kamp om rådjurens barn.

Som vegetarian och allmän djurvän kunde jag naturligtvis inte stilla åhöra hur Bambis små telningar föll offer för den utbredda anglifieringen. Frågan är av så allvarlig art att jag ansåg mig nödgad att höja rösten, sätta ned foten och försvara de icke ont anande kid som vinglar runt på ängarna i paradisisk okunskap om vilka språkliga brott som människan utsätter dem för.

För kid har naturligtvis inget med engelskans kid att göra. Tje-ljud ska det vara. Jag är helt oresonlig på den punkten. När det däremot kommer till igelkottar mjuknar jag. De taggiga bollarna har ju uppenbara likheter med barrträdens frukter, så att en igelkott får heta igelkotte känns rimligt. För övrigt stökade en liten kotte runt på vår lånta gotländska tomt och sötade sig om kvällarna, till både de vuxnas och kidsens förtjusning.