Tips från Facebook

Jag har redan skrivit en hel del om de språkliga effekterna av så kallade sociala medier (som i mitt fall lika gärna kan anges i singularis, eftersom jag inte tar mig längre än till Facebook och nog aldrig kommer begripa det där med Twitter – det finns gränser för min anpassningsförmåga till den digitala tidsåldern, gränser som möjligen hänger samman med att jag har passerat 30 år, men förmodligen snarare beror på att min hjärna är ännu äldre och tidigare tillhörde en grinig gubbe ur 1800-talets växande borgerskap).

I dag stötte jag i alla fall på en ny teknikgenererad kuriositet. Facebook tycker att det var länge sedan jag skrev till min forna kollega Hanna F och föreslår därför att jag ska "återuppta kontakten med honom". Varför inte till och med "skicka ett meddelande till honom"? Ja, om Hanna till och med har bytt kön sedan sist vi sågs är det ju verkligen på tiden att jag hör av mig till honom och uppdaterar mig lite. Fast jag tycker nog att Hanna hade kunnat skriva en eller två statusuppdateringar helt självmant om det här.

Är inte det själva funktionen med Facebook? Att man ska kunna få veta vem som gifter sig, vem som får barn, vem som har lyckats odla fram en morot på sin html-kodade bondgård och vem som har bytt kön? Ska jag behöva återuppta kontakten med mina vänner för att få veta sådant? I så fall tycker jag att det här med sociala medier är klart överskattat. Då är valfri släkting mer användbar som informationskanal. Facebook – sämre än svärmor.