Bränt barn på minerad mark

Sportkrönikörer är en helt egen sorts språkanvändare. Medan andra tvekar lite inför att ta fram en gammal sliten metafor eller ett skamfilat ordstäv så kan sportkrönikörerna knappt dölja sin förtjusning när de hittar en riktigt nött klassiker att bygga text av. De snickrar glatt en helsida av några ugglor i mossen, eller en gammal hund som ska undervisas i sittandets konst.

Sportkrönikörer kan också välja ett mer maxat bildspråk. Dagens Esk i DN är ett sällsynt späckat medley av omkastade ordstäv och metaforer. Så här börjar det:

Han kastade första hinken i sandlådan, den landade som första facklan i högexplosivt område. Nu ska han spela på minerad mark. Zlatan Ibrahimovic trivs bra i såna landskap.
Bränt barn skyr inte elden.

Samtidigt kan jag så klart inte klandra den gode Esken. Jag kan bara gissa hur många krönikor han har fått skriva om Zlatan. Det har nog blivit några med åren. Så vad gör man när det kommer ännu en beställning på att "skriva nåt om Zlatan"? Jo man stoppar näven i trollkarlens hatt och hoppas på ordmagi.

Det kan ju inte bli vinst varje gång. Hatten är rund.