Jag har tidigare marknadsfört ordet follahatt, en huvudbonad som tillverkas av den papp som håller ihop ett sexpack folköl. När jag gick på Bukowskis vårvisning häromdagen fick jag lära mig ett nytt ord, som låter närbesläktat med nämnda follahatt. Ordet är fallhatt och det betecknar en sorts vadderat pannband som barn ibland bar förr i tiden för att skona sitt huvud vid alla fall som de oundvikligen är med om. (Jag hittade den på ett porträtt av någon tysk baronessa med dotter.)
Betydligt mer funktionell än follahatten alltså. Så hur kan detta eminenta ord och denna eminenta uppfinning ha tillåtits att falla i glömska? Fallhatt, jag saknar dig! Kom tillbaka och jag ska genast sätta dig på mitt barns huvud. Vid närmare eftertanke kanske även mitt eget huvud tarvar en dylik stötdämpare. Jag kan bara drömma om vilken mäktig korrdemonskraft jag hade kunnat besitta om det inte vore för alla fall som mitt huvud har upplevt.
2 kommentarer:
Den finns! Jag tror Hannas dotter hade en! Sant!
Så pass - den finns i det fördolda alltså. Kanske bara att den inte får vara med på de officiella familjeporträtten längre.
Skicka en kommentar