Ibland ska man kalla saker vid deras rätta namn. Ibland ska man låta bli och hitta på ett nytt namn i stället. För att skona sin omgivning och inte ge dem bilder att drömma mardrömmar om. Vinterkräksjuka är ett sådant namn som man gör bäst i att inte nämna. Det är faktiskt inte otänkbart att själva namnet bär på smittan och varje gång det sägs riskerar den tilltalade att få grågrön ansiktsfärg och blodtrycksfall. Ett ord som konstruerats av vinter, kräk och sjuka kan bara inte vara nyttigt att ta i sin mun. Jag har haft sjukan och bär vittne om att den lever upp till sitt vidriga namn, men icke förty bör man hålla det för sig själv. Det gjorde min dotter, som stoiskt bar sin plåga utan att yppa dess namn, men likväl lyckades skicka vidare den virala stafettpinnen till mig. Nu är jag tillbaka i världen och nödgas förklara var jag har varit de senaste dagarna. Så vad ska jag säga? Hur ska jag få människor att ömka mig utan att säga det onämnbara? Jag vänder mig till djurriket för inspiration och hittar den i den dyiga sjöbottnen. Kräftpest. Vi säger så. Jag har haft kräftpest och nu talar vi inte mer om den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar