Ni kanske undrar var jag är. I så fall kan jag berätta att jag är i limbo. Limbo (eller limbus) är latin för "gräns", "utkant" och är en plats mellan himlen och helvetet. Enligt äldre katolsk teologi alltså. Att man kan vara i limbo kan man tacka eller förbanna den gamle skolastikern Thomas av Aquino för, eftersom han införde detta mellantillstånd på 1200-talet, men jag har hört att man inte längre får vara där. Jag har hört att den tyske och ordningssinnade Benedictus XVI har städat bort limbolandet ut sin teologiska doktrin, eller åtminstone planerar att göra så.
Jag kanske ska ringa påven och berätta att limbo faktiskt finns. Det ligger någonstans mellan Mariatorget och Vintertullstorget, men har även en liten territoriell fläck i Gamla Stan. Det är ett gudsförgätet land där man inte finner någon ro och ständigt pendlar mellan hopp och förtvivlan. Man kan hamna där om man gör sig av med sin lägenhet innan den nya lägenheten är färdigrenoverad och därmed får skaffa tillfälligt tak över huvudet.
Vill man vara riktigt säker på att komma dit ska man först ha en helvetisk dag i den konungsliga kurvan vid Skärholmen följd av en arla morgon med kräksjuk ettåring. Sedan ska man göra studiebesök i sin nya, tillkommande lägenhet och bubbla av glädje över hur fint det kommer bli, hur stort det är och vad bra livet ska bli. Mellan himmel och helvete. Där ligger limbo. Jag bor där. Kan man eftersända sin post dit?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar