Fotbollssnack

I går såg jag Hammarby-Ljungskile på Söderstadion och fick flera anledningar att känna mig riktigt trumpen. Till exempel går det uppenbarligen att ha 95 procents bollinnehav och ändå spela sig till ett oavgjort resultat - om man bara ser till att ha ungefär 1 procents effektivitet i anfallsspelet och samtidigt serverar ett par fina mållägen till motståndarna. Och det går tydligen fint att prata något slags hemmasnickrat låtsasspråk så länge som man snackar om fotboll, fick jag lära mig av männen på raden bakom mig. Det är alltså fritt fram att gnälla över någons illa slagna "pass", som om ordet "passning" helt plötsligt hade sorterats bort ur svenskan. Dessutom kan man obekymrat växla mellan att tala om "ett pass" och "en pass". Det är visst bara på planen som det finns regler - i språket kan man däremot gå in med dobbarna före i varje mening utan att någon ingriper, och det är stört omöjligt att snacka sig till ett gult kort om man pratar om fotboll. Lite mutter från korrdemonen är det enda man riskerar.