Läsarna ställer korrdemonen mot väggen

Jag vet inte om det var alla särskrivningar som fick mig ur balans. Eller om det var de många felaktigt sammansatta orden som fick mitt hjärtas rytm att förändras på ett för mig ofördelaktigt sätt. Oavsett orsaken så kom jag liksom av mig i bloggandet, halkade ur rutinen och började ta omvägar kring datorn, eftersom den blängde så uppfordrande på mig. Men i går mötte jag min lilla läsekrets och trots att jag försökte slingra mig genom att likt latinläraren Caligula i "Hets" skylla mina tillkortakommanden på min sviktande hälsa ("Jag har varit sjuk, mycket sjuk, och jag är ännu inte helt frisk") fann jag ingen nåd. När inte ens detta verbala trumfkort bet insåg korrdemonen att bloggarplikten är omöjlig att smita från. Så här är jag. Ståndaktig som en tennsoldat. Och - det måste erkännas - frisk som en nötkärna.